snil

Jag tänkte på en sak idag... Livet består av sol och moln, och en sak är säker; bakom molnen finns solen. Solen har verkligen varit uppe jättelänge nu, jag funderar på om jag lyckats hitta rätt väg att gå på, till där solen skiner för det mesta. Jag undrar många saker, men idag orkar jag inte hitta svaren. Jag vill inte ens orka hitta svaren, för jag sitter med ett leende på ansiktet.

Molnen kan regna ibland också. Ibland får man vara ett paraply, för sina vänner. Jag vill finnas där för mina vänner. Jag tror du vet när du läser detta, för denna delen av blogginlägg är riktad först och främst till en vän som har varit där för mig i vått och torrt de senaste åren. Du är verkligen en jättebra vän, och vi ska klara detta tillsammans. Du vet var jag finns om det är något.

Man kan gå från gata till gata, förbi hus och hotell, undvika saker och ting, men när allt kommer omkring är det bara en spelplan. Det som betyder något är inte periferin, utan det du är. Jag vet inte om det är jakten på lycka som berör mest, eller om det är resan. Men båda har en betydelse, och det måste kommas ihåg.

Tiden är finurlig. Ibland känns det som att dagen är dömd till att bli dålig, men helt plöstligt händer något. Ett SMS, en person, jag vet inte. Men den kan bli så mycket bättre. Jag vill ha mer eftermiddagar som denna.

Ibland är det trevligt att det är soligt, men livet är som en serie - det kan regna över personen bredvid dig. Jag uppskattar all tid i solen jag får, men i slutändan står jag hellre i regnet med mina vänner än själv.