Ett forntida geni (2010-04-05, 09:23)

Jag köpte en bok igår. Bokens originalupplaga är skriven för ungefär Två Tusen Fem Hundra År Sedan. Den handlar om konsten att kunna föra krig, men när jag läser den så ser jag att jag kan ta åt mig av många punkter, se den som en handbok för ett bra liv. Jag tror aldrig jag blivit så fångad av hundra sidor text. 

Innan jag fortsätter, vill jag bara säga att jag är riktigt kass på att ta tag i saker. Vad som helst. Man säger att man ska ändras, men man gör aldrig det. Jag vet inte om jag generaliserar när jag använder ordet 'man', för jag tror att det är något som jag inte är ensam om. Om jag är ensam om att vara riktigt jävla lat, byt ut ordet 'man' mot 'jag' i detta stycket, och läs om det. 

Jag har börjat ta tag i mitt liv. Kanske inte på alla plan, men på något plan i alla fall. Jag vill bara ge en eloge till dig som har fått mig att inse ett och annat, att bara prata med dig, sitta och lyssna, gör att saker och ting inom en själv blir så otroligt klara. Jag hoppas du kan ta åt dig utan att jag nämner något namn, annars får jag påminna dig - du är riktigt bra. 

Vi är inne i vecka 14. Vecka 14 på detta nya decennium som skulle påbörjas under denna jävliga vintern. Så här, 14 veckor in, sitter jag under en sorgligt grå himmel och är nöjd med en hel del saker som har förändrats sen innan årsskiftet. Självklart är jag missnöjd med saker också, hur kan man inte vara det när man - och nu använder jag ordet man, för att alla som inte faller in i facket 'blir väldigt gärna värdelös när man läser en kvällstidning och inser att det enda som betalar av sig i livet är att sälja ut sig själv' är i mina ögon de som säljer ut sig själva - blir utsatt för dagens skräpmedier. 

Så fick jag vädra mina känslor på den fronten också, det var trevligt. Jag skulle kunna skriva en essä på fri hand, men det känns så onödigt. För när orden tar slut (om man inte skriver riktigt, riktigt bra) så slutar en berättelse, och man får börja på ett nytt kapitel. 

Jag vill tacka folk för denna veckan. Verkligen. Jag skulle kunna skriva en lista med folket jag mött och som har hjälpt mig göra denna veckan riktigt bra - men jag vill inte det. Även att jag har börjat organisera saker och ting vill jag inte organisera mina vänner - det känns så fånigt att stoppa in vänner i fack de inte bett om att få vara i. Jag hoppas att folket som blir träffade tar åt sig, istället. 

So it is said that if you know your enemies and know yourself, you can win a hundred battles without a single loss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0