Det tjuter i mina öron (2010-04-18, 22:41)
Jag såg hela månen idag, fast det inte är fullmåne. En svart ellips mot en mörkblå bakgrund kantad av en äcklig värld. Inte för att den ser äcklig ut, skogen är ganska mysig då och då, men jag vill inte vara här när människan hamnar på Norrmalmstorg för att se att anti-människan, universum, allt som inte faller med världen, har ett hotell där.
Till min nästa punkt; jag skulle vilja slå in i huvudet på folk att livet inte blir bättre för att man klagar. Det är så fånigt att klaga utan att försöka göra saker bättre. Jag sa samma sak två gånger i rad... men jag hoppas ni förstår hur mycket jag vill att folk ska göra något åt sina liv istället för att skylla ifrån sig och dö missnöjda på grund av lathet.
Reinkarnation är ett ambivalent ämne för mig. Jag vill tro på det, men det känns som jag inte kan tro på det. Idag ställde jag mig själv frågan hur jag skulle uppfatta världen om 18 år om jag återföddes imorgon eller om jag fortsatte leva.
Att tänka för mycket är trevligt ibland, men det gör saker bara mer komplicerade. Man måste kunna se hur irrationellt allt är, och inse att ibland så kanske man skulle göra saker man känner man inte borde. Ibland behöver man tid för sig själv - då kvittar det om det är en lördag som inte innehåller något eller om det är måndag morgon och man har ett historia-prov. Lev på känsla.
Jag tror livet handlar om övning. Om man inte övar på att leva, hur ska man då kunna göra det? Det är som om någon slänger ner en i den djupa delen av simbassängen innan man kan simma - idiotiskt.
En människa jag känner har ett sånt underbart sinne för... jag vet inte, att kommunicera utan att hitta de rätta orden, tror jag. Språket, som är så otroligt världsligt och begränsat, är bara en ram som förhindrar oss från att se vad som är viktigt. Denna människan är en konstant inspiration för mig, personens ord fastnar i huvuden och det enda jag vill är att de inte ska försvinna, för det ligger så mycket sanning i alltihop.
Dessa jävla Facebook-grupper... Det är helt otroligt. Nog för att jag också är sur på Island, jag ville spontan-åka till London igår, men inte fan engagerar jag mig genom att gå med i en fånig Facebook-grupp med namnet "Tack Island! Nu fick jag inte ta mitt jetplan till skolan", eller något annat försök till att skapa en grupp med ett oseriöst, pretentiöst namn som ska ge de två sekunder i Internets rampljus utan att inse att ingen egentligen bryr sig.
I consider myself lucky
That yesterday wasn't all over me
If I felt like shredding it
It would consume all the hope that's left
I will conseal it,
and not reveal it
Tomorrow brings a new dawn
Till min nästa punkt; jag skulle vilja slå in i huvudet på folk att livet inte blir bättre för att man klagar. Det är så fånigt att klaga utan att försöka göra saker bättre. Jag sa samma sak två gånger i rad... men jag hoppas ni förstår hur mycket jag vill att folk ska göra något åt sina liv istället för att skylla ifrån sig och dö missnöjda på grund av lathet.
Reinkarnation är ett ambivalent ämne för mig. Jag vill tro på det, men det känns som jag inte kan tro på det. Idag ställde jag mig själv frågan hur jag skulle uppfatta världen om 18 år om jag återföddes imorgon eller om jag fortsatte leva.
Att tänka för mycket är trevligt ibland, men det gör saker bara mer komplicerade. Man måste kunna se hur irrationellt allt är, och inse att ibland så kanske man skulle göra saker man känner man inte borde. Ibland behöver man tid för sig själv - då kvittar det om det är en lördag som inte innehåller något eller om det är måndag morgon och man har ett historia-prov. Lev på känsla.
Jag tror livet handlar om övning. Om man inte övar på att leva, hur ska man då kunna göra det? Det är som om någon slänger ner en i den djupa delen av simbassängen innan man kan simma - idiotiskt.
En människa jag känner har ett sånt underbart sinne för... jag vet inte, att kommunicera utan att hitta de rätta orden, tror jag. Språket, som är så otroligt världsligt och begränsat, är bara en ram som förhindrar oss från att se vad som är viktigt. Denna människan är en konstant inspiration för mig, personens ord fastnar i huvuden och det enda jag vill är att de inte ska försvinna, för det ligger så mycket sanning i alltihop.
Dessa jävla Facebook-grupper... Det är helt otroligt. Nog för att jag också är sur på Island, jag ville spontan-åka till London igår, men inte fan engagerar jag mig genom att gå med i en fånig Facebook-grupp med namnet "Tack Island! Nu fick jag inte ta mitt jetplan till skolan", eller något annat försök till att skapa en grupp med ett oseriöst, pretentiöst namn som ska ge de två sekunder i Internets rampljus utan att inse att ingen egentligen bryr sig.
I consider myself lucky
That yesterday wasn't all over me
If I felt like shredding it
It would consume all the hope that's left
I will conseal it,
and not reveal it
Tomorrow brings a new dawn
Kommentarer
Trackback
