snil

Blir det bättre om man bryter ner något och bygger upp det? Det frågar jag mig själv nu. Jag kollar på skärmen, och frågar mig själv om man behöver smärta för att känna glädje. Det är en skum fråga. En fråga som jag inte ställer för att det berör mig för den jag är, men den andra vill att folk ska vara. 

Alla, alla i min närhet, kan ljuga. För jag vet att alla känner till konceptet. Det betyder inte att det inte kan missbrukas. Men jag väljer att tro. Tro på människorna jag möter. Kalla mig naiv, om du vill. 
Jag säger inte att jag är perfekt. Jag kan vara värre än många ibland också - det vet jag. Det är fel att rättfärdiga det, så jag ska inte försöka. Det är den jag är. 

Livet är som en tärning. Men det är inte för att det bästa man kan få är sex, utan för att livet är oförutsägbart. Man kan fila en sida, få högre odds, men i slutändan kanske det är någon annan som får det första kastet. Det är bara så. 

Jag kan ändra på vem jag är. Men jag vill inte.